En dag på jobbet

Adrian Sellander

Adrian är uppvuxen i Stockholm och fastnade tidigt för skutsegling genom Stockholms stads kolloverksamhet. Det började med seglarläger, fortsatte som kolloledare och ledde till att han anställdes som jungman och fick vara med och renovera gamla träskutor. För Adrian var seglingen ett sätt att komma ut i skärgården och njuta av tystnaden.

– Om jag ska koppla av på riktigt åker jag gärna ut till en liten ö. Där kan jag sitta tyst, läsa en bok eller se solen gå ner. Det är där man lämnar alla måsten bakom sig, säger han.

Vägen till mätningsteknikeryrket var inte spikrak. Efter skutorna jobbade Adrian några år på Postens logistik med paketutkörning och därefter nästan tio år på sin svärfars begravningsbyrå. Hemma i villan blir det gärna en del fixande.

– Har man gjort det dåligt själv kan man leva med det. Men om någon annan gjort det dåligt – det är värre, skrattar han.

Så hur hamnade du till slut i det här yrket och vad var det som lockade dig?
Min frus kusin och hennes man är GIS-ingenjörer. De använder mycket mätdata, och han har varit mätningstekniker också. De sa: ”Kanske du ska prova?” Jag var lite trött på att jobba på begravningsbyrån, så jag tänkte, varför inte.

Har du nytta av erfarenheten från begravningsbyrån idag?
Absolut. Om jag går in i rollen att jag ska ta människor, går det jättebra. Jag hade en sommarvecka när det kom tre familjer på rad med barn som hade dött – det var jättetufft. Man lär sig kontrollera sig själv när det behövs. Samma sak med paketutkörning; när man har 60–70 kunder om dagen behöver man hålla mycket i huvudet.

Vad var det som lockade dig med byggmätning?
Om jag tänker tillbaka när jag skulle välja gymnasium… jag valde inget med bygg, men det kanske är det jag egentligen skulle ha valt. Jag visste inte riktigt vad man kunde göra – ska man stå och gräva en grop liksom? Men det här är en perfekt del av byggbranschen. Och nu hamnade jag hos Rickard med kartering, och det uppskattar jag verkligen. Man kommer till coola platser man annars aldrig skulle besöka.

Hur ser en vanlig dag ut?
Det är svårt… Vi har typiska dagar, men 15–20 olika beroende på uppdraget. Vi kommer hit klockan 7 och förhoppningsvis går hem vid 16. Men som Rickard säger, det man trodde man skulle göra halv fyra dagen innan kan ändras helt på morgonen. Det dyker alltid upp något nytt.

Snabba puckar alltså?
Ja, en vanlig dag vet man aldrig riktigt vad som väntar. Jag gillar egentligen när saker är lika – men här blir det ändå lika, för att det hela tiden är olika.

Vilka moment gör du oftast under dagen?
Mätning, men på väldigt olika platser. I Södertälje ska vi kontrollera krönbalksdubbar – tre dubbar i varje, totalt cirka 250 dubbar. Man ställer upp stationen, mäter, flyttar stationen, mäter igen… Till slut slutar hjärnan funka. Jag kommer inte ens ihåg när jag är på dubbe 173.

Finns det någon utmaning i det?
Inte riktigt, men man får försöka bli snabbare på uppställningen. Vi tar mikropauser här och där och pratar lite med kollegan. Motivationen är att bli färdig och gå hem nöjd, inte att undvika jobbet.

Frihet under ansvar?
Precis. Har vi mätt 95 procent av en yta på 10 000 kvadratmeter, så mäter vi klart direkt även om dagen är slut. Då slipper vi komma tillbaka nästa morgon och mäta 45 minuter till.

Finns det något oförutsägbart?
Absolut. Helt plötsligt har någon byggt något som man inte riktigt vet hur man ska mäta. Då får man använda hjärnan – och det tycker jag är skönt. Lika moment kan vara roligt, men det är bra med utmaningar också.

Finns det tillfredsställelse i att göra rätt?
Ja! När man gör en superbra avvägning och allt stämmer blir man lika glad varje gång. Och när någon annan också blir nöjd med resultatet – då vet man att man inte slitit i onödan.

Hur ser samarbetet ut med byggare och ingenjörer på plats?
Vi är ofta där det inte är någon annan – i skog eller vid vägkorsningar. Det bästa är när ingen är där; ingen kan välta instrumentet, och man kan slappna av helt.

Något minnesvärt ställe?
Beckholmen, där vi hade vår segelskuta. Vi gick ner i en dockport som skulle renoveras och skannade den – coolt att koppla samman med mitt tidigare liv på segelskutan. Ett annat exempel var när vi skulle mäta en betongvägg under Götgatan, tio meter under mark. Sådana platser besöker man sällan annars.

Vilka verktyg använder du dagligen?
Totalstation, avvägare och GPS – beroende på dag och uppdrag.

Har tekniken förändrats mycket de senaste åren?
Absolut. Min GPS kan numera lutas när man mäter, vilket gör stor skillnad i till exempel skog. Det var nästan revolutionerande. Vår totalstation från Trimble har dessutom kamera i stället för optik, vilket gör att man kan ställa den på ställen där man själv inte vill stå – högt, lågt eller trångt. Det är fantastiskt för arbetsmiljön.

Om du fick designa ett superverktyg?
En lutande prismastång, så man kan mäta runt hörn. Helst ett stånglöst prisma med laserpekare – då skulle man kunna mäta nästan vad som helst.

Vad är svårast med ditt jobb?
Att vara noggrann hela tiden. Dubbelkolla, fråga om du är osäker, kolla igen. För resultatet måste bli rätt.

Och det som gör dig glad?
När man får en riktigt bra avvägning. Eller när beställaren hör av sig och säger ”Gör som förra gången, den inmätningen var väldigt bra.” Då vet man att det man slitit med faktiskt uppskattas. Att alltid vara noggrann. Dubbelkolla, fråga om du är osäker, kolla igen. Resultatet måste bli rätt.

Vilka råd har du till någon som vill bli mätningstekniker?
Hitta rätt företag, där du får växa i lagom takt. Och var ödmjuk – du kan inte allt från början.

Finns det missuppfattningar om yrket?
Ja, att det är helt fritt. Som att vi kan sitta inne när det regnar och gå ut när solen skiner, men om det ska byggas när det regnar går man ut även när det regnar.

Personligt perspektiv på branschen?
Jag skulle vilja ha lättare utrustning att bära och bättre underlag från beställarna. Ofta är områdena de vill mäta lite undermåliga, och då blir det extra jobb.

Tre ord som beskriver yrket?
Varierande. Intressant. Och… ja, det får räcka så.

Om du kunde teleportera dig till vilket projekt som helst i världen?
Tunnelbanan i Stockholm. Med modern teknik kan man göra mycket spännande med skanningar och komma åt platser man annars inte får besöka.